Laddar ...När samhället ändrades då Corona gjorde sitt inträde ändrades dagliga arbetet för ledarhundar och deras förare.
För en ledarhund blev det också stora förändringar då samhället sedan i våras snabbt ställts om på grund av Coronapandemin.
Internetfoto var under några timmar onsdagen den 9/9 -20 med Annika och hennes ledarhund och Jaktlabradoren Emma 5 år. Vi åkte buss, tvärbana och gjorde besök i ett köpcentrum.
![Internetfoto YouTube](https://www.internetfoto.se/wp-content/uploads/2024/02/banner_youtube.jpg")
Här fick jag vara med och ta del av saker som man som seende många gånger inte tänker på vad en synskadad ställs inför varje dag. Speciellt alla nya snabba omställningar och förhållningssätt som coronapandemin förde med sig som distansering, skrivna lappar och stora plexiskydd vid kassor.
Nu vill jag att du som läsare tänker dig in i läget där du inte ser något. Du står i mörkret och hör på nyheterna om en pandemi. Corona bryter ut och att alla blir uppmanade att hålla distans på 2 meter till varandra.
Synliga budskap som inte kan ses
Lappar och dekaler sätts upp överallt. Olika budskap förmedlar vad som gäller. Seende personer har ju inga problem att ta till oss informationen. Men synskadade får besvärligt. Det finns kanske ingen i närheten som kan berätta vad som står på lappen. Det kan handla om att butiken är stängd och dörren låst på grund av personalbrist.
I kollektivtrafiken blev det också ändringar. För att åka buss infördes att man ska kliva på i mitten eller längst bak i bussen. För en synskadad kan det bli stökigt om bussarna inte kan eller om en bussförare missar att stanna med de bakre dörrparen vid sinusplattorna.
Dessa är de punktade plattorna som skiljer sig från de övriga räfflade plattorna som finns på hållplatser/stationer där synskadade kan förvänta sig att dörrarna finns då det är dags att kliva på buss, t-bana, pendeltåg eller tvärbanan.
Distansering
Med pandemin startade en extremt tuff tillvaro i vardagen där det redan innan Corona kunde vara tuffa dagar för en synskadad i det så kallade tidigare normalläget. Men det blev inte bara en stor förändring för personen, utan även för ledarhunden om personen har en sådan.
Distanshållning är något en ledarhund inte är van vid. Ledarhundar brukar gå fram ganska nära hindren för att runda det då den kommit fram till det. Under distansering är andra människor och köer en riktig utmaning.
Förutom köer i butiker och andra ställen kan hissar vilja användas av många. Rulltrappor är ett stort No-No och inte ett alternativ för en ledarhund. Vilket vanliga trappor heller inte alltid är för en ledarhundsförare.
Laddar ...
Som synskadad vet man ju inte var framförvarande person står. Hunden är van att markera det genom att ställa sig strax intill personen framför. I Emmas fall som också älskar att åka kollektivtrafik och arbeta bland mycket folk i rusningstrafik blev det också en jättestor förändring.
Ledarhundar har vanligtvis jätteaktiva dagar fyllda med uppgifter
Det här gör att Emma inte får jobba som hon är van vid och att dagarna kan göra henne lite rastlös. Man har även från Synskadades Riksförbund gått ut med att uppmana ledarhundsförare att försöka stimulera de arbetsvilliga hundarna med kluriga uppgifter i hemmiljön då distansjobb och ökad hemmavistelse gör att de kanske inte är ute och arbetar i sin intensiva miljö lika mycket som tidigare.
Utöver resor i kollektivtrafiken dyker väldigt många andra problem upp. Bland annat i restauranger som också arbetar med att försöka hålla distans mellan gästerna. Ofta tas bord och stolar bort. Men det är också vanligt att restaurangen meddelar med lappar och krysstejpat möblemang att man ska komma en bit ifrån varandra.
Känslan av att inte vara välkommen på grund av ledarhunden
Kommande ämne
Fast ett väldigt allvarligt och dagligt problem både innan och i pandemitiden som jag fick vara med om var efter vi hade fotat och rört oss i köpcentrumet var känslan att inte vara välkommen in för att äta/fika på det matställe vi skulle sätta oss ned och prata en stund.
Det är ett annat problem som kommer tas upp och belysas i kommande reportage längre fram. Men det slutade trots allt efter en del pulshöjning och påtryckning att ledarhundar inte får avvisas från restauranger och offentliga lokaler. Till slut kunde Annika och jag sätta oss ned vid ett bord och Emma kunde lägga sig under det.
Dock väcktes här en ny idé om artikelserie och uppföljning om ledarhunden och andra hundar som är hjälpmedel för personer med någon form av funktionsnedsättning.
Ett ämne om hundar och personer som stöter på hinder i sin vardag där framför allt många inom restaurangnäringen verkar ha stor okunskap om vad som gäller arbetande hundar åt personer med särskilda behov.
Mer om detta kommer....
Tack Annika och jaktlabradoren Emma 5 år för en mycket lärorik dag onsdagen den 9 september 2020
Patric / Internetfoto
