En gång hund alltid hund

Det mest luriga med att vara hundägare är när vovven blir gammal och inte finns en dag. Tur då att jag har några fotografier på min tidigare hund att scanna in från tiden då smartphones inte fanns och digitalfoto ännu inte kommit igång så mycket.

Efter min hund Wilma somnade in den 26/10-14 har jag ännu inte skaffat en ny vovve. Men det börjar verkligen vara på tiden att göra det. Wilma var bara för cool hela vägen upp i sitt 16-åriga liv. Hon kunde verkligen hänga med överallt. Allt från fiske i Nordnorge, skoter och skidturer i Kiruna, klättra på hinderbanor, skärgårdsliv i den åländska skärgården med mera.

Tre saker Wilma visade sitt esse i var bad, frisbee och spårning. När vi gick spårkurser på Ågesta Brukshundsklubb började till och med instruktören kalla henne för Singer eftersom nosen arbetade som det klassiska symaskinsmärket. Nosen studsade full fart upp och ned som en synål i terrängen då spårningen var igång.

Lavinsök

Ett tag tidig i hennes liv bodde vi i Kiruna. Där öppnades möjligheten att söka utbildning för lavinsök. Men vid ansökningstillfället var hon endast 8,5 månad, kravet var att hunden skulle vara fyllda ett år. Så det blev att husse hamnade vid bänken i stället och pluggade in en hundinstruktörskurs för allmänlydnad.

Frisk var hon också alltid. Under alla år var det egentligen bara två saker som var lite stökigt. Dels när hon kom upp i hög ålder spökade livmodern. En inflammation höll på skicka henne till himlen men efter en komplicerad operation på Stockholms Södra blev hon som ung igen och fick 4 roliga år till att leva. För levnadsglad var den här tjejen från tidig valpålder.

När hon var valp runt 6 månader fick hon en ögonskada då hon sprang runt som valpar gör. I ett par buskar fick hon en tagg eller något som rispade hennes hornhinna. Det blev till att åka till veterinären på Årstakliniken som undersökte och hittade ett litet hål på hornhinnan.

Det blev ett gäng dagar att varannan timme droppa droppar så ögat skulle läkas men Wilma fixade det galant även fast hon var valp. Fast lite besvärligt var det. Skadan skedde en årstid då solen var otroligt stark. Ingen bra kombo när man droppat i ögonvätska för att vidga pupillen och sedan en annan för att läkeprocessen skulle ta fart.

Nu fortsätter i alla fall hundfotandet där möten med vovvar förgyller både arbetsdagar och helger hos en väldigt hundintresserad fotograf.